Moa kom ut och det hela blev lugnt och stilla..

Efter en stund kastade jag mig in i duschen och njöt för aldrig har en dusch varit så skön...

Sen när jag var redo gick vi till bb. Bar väskor och koncentrerade mig på det nya knytet.

Dagen efter skulle jag smyga ut och ringa lite samtal till jobbet. Klockan var väl 05:30 ungefär.. Passerkortet var med och jag gick utanför sjukhusets dörrar. Allt gick fint tills jag skulle in igen! Dörrarna var låsta och jag fick ringa på en klocka. Dörren öppnades men fick snabbt reda på att Psyk ligger precis under bb och det är tydligen svårt att avgöra vart jag tillhörde. För mannen ifråga ställde minst tjugotal frågor om hur, var och när trots att jag vaggade fram som en pingvin, hade fullt av vatten i kroppen och såg ut som en sumobrottare blandat med flodhäst och dessutom hade ett armband med bb på. Men nej nej jag tillhörde nog Psyk och hade du frågat den stackars BM jag skällde ut hade hon nog intygat detta för att slippa se mig igen.

Sen sov jag en stund och blev väckt av nästa BM inför frukost. Smyger ut från rummet och vaggar mig lite stillsamt fram för att inte väcka någon men slår i benet i vagnen utanför och skriker helv.....!! (där vaknade de första rummen)

Sen ska jag ta kaffe med mina vattenfyllda händer och slutade i kaffe över hela golvet och utbrister em ramsa i form av... Fan helv.... Jävla skit....

Och där vaknade resten av korridoren...

Duktiga jag!!!

Väl uppe på britsen och konstaterande av de 10 cm hade jag bestämt mig. Ge mig ingen bedövning!

Har jag klarar allt annat så klarar jag nog detta med!!

Ena BM tjatade på mig om att andas hela tiden och jag klarar inte tjatande människor. Det är det mest irriterande jag vet. Och när hon till slut sa andas för tusende gången slog det slint. Värkarna glömdes bort och allt jag kommer ihåg är att jag bad denna dam ta sitt Pick och pack och dra, för annars skulle minsann jag göra det! Hon förklarade snällt att ingen taxi i världen hade hämtat en kvinna som håller på att föda och jag bad om ursäkt och påminde henne om att jag minsann inte hade berättat hur jag skulle ta mig därifrån!

När värkarna kom tillbaks så kom mitt nödrop! Ge mig smärtstillande och jag ångrade djupt att jag inte tog de dör alvedonen innan jag åkte! Precis som om det hade hjälpt??

Narkos läkaren kom och berättade att vi får snitta i ryggen på grund av tatueringen men där ser ni?!?? Där kom fåfängan in och jag ville absolut inte ha ett snitt på ryggen. Nä du detta klarar jag själv om det ska vara på det sättet!!!

Lustgas på och jag som aldrig dricker fick panik och kände mig asfull... Ni vet när man var ungdom och druckit för mycket och spydde ner allt. Så blev jag...

Där låg jag med värkar, spya och en otroligt irriterande BM. Så himla chic!

Att jag inte kunnat se mina ben på 3 månader betydde att djungeln på albino benen lös som ett vitt lakan fullt av mygg på... Otroligt sexigt! Om jag får säga det själv..


Efter en timma var hon ute och det var en liten tös som fick heta Moa

Fortsättning följer

Natten är kommen och halva hemmet är sådär städat..

Tänkte på en sak. När lilla Moa kom till världen var en resa i sig. Vattnet gick 05:10 och vid den tiden sov jag i soffan då jag inte kunde röra mig och spydde så fort jag låg ner. Skulle precis gå och kissa när jag hunnit tre meter och vattnet forsade ut ärligt talat. Värkarna kom lite då och då och jag ringde förlossningen som sa ta två Alvedon och lägg dig i ett bad
Problem ett!!: jag kommer säkert i badet med de tre cm vatten som får plats då det annars rinner över när man väger x antal kilo.
Problem två: hur skulle jag sen ta mig upp? Hade ju ingen lust att ringa 112 och säga att denna kvinna sitter fast i badkaret.
På eftermiddagen kom min underbara far och in till näl åkte vi. Väl framme skulle två väskor med in och direkt innanför fanns bårhuset. Jag kände mig redan döende så det var inte direkt upplyftande!
Hissen var svart och totalt död så den passade bra in där.
Fick krypa upp för trapporna i mitt ytterst sämsta val av ljusgråa gympa byxor vilket betyder att de inte direkt var ljusgråa när jag kom upp.

Väl där efter många Provtagningar, mätande osv bad de mig ta en promenad. Kom ju 100 meter på 45 minuter och frågan var bara hur i hela ..... Tar jag mig tillbaks?
Kidnappade en rullstol som tillhörde sjukhuset och for tillbaks..

Hissen var dock fortfarande död och trapporna kändes som ett maraton lopp. Kändes inte ett dugg bättre när en sköterska frågade mig halvvägs varför jag inte tar hissen? Ja du..., fråga gärna en kvinna i extrema värkar den dumma frågan så får du svar på tal!!

Väl utanför förlossningen fick jag ringa på en ringklocka och nej de är inte supersnabba på att öppna där och utanför fanns en korridor på 100 meter med kala väggar och inte en stol i sikte...

Barnmorskan släppte tillslut in mig och såklart låg mitt rum längst bort i korridoren. En evighets promenad och inte direkt kortare när BM vad mig snabba på lite.

Inne i rummet bad hon mig byta om och lägga mig och vila för detta skulle ta lång tid. Jag drog mig upp på britsen och BM gitt-Marie kollade läget och jo visst 10 cm var det här..

Fortsättning i ett annat inlägg :)

Har ni tänkt på detta med handdukar och män? Vet att i 99% av alla sambo hem så byter mannen inte handduk frivilligt. De tar dom som hänger där.


Om ni successivt tar bort en och en handduk... Kommer det då nya? Nepp!
Men om ni successivt tar bort handdukarna och hänger dit nylonstrumpor så lovar jag er att nylonstrumporna är blöta den dagen då der inte finns någon handduk!

Kram